Finns ”virtuell autism” på riktigt?
Det ärliga svaret har två delar.
Vad som inte är verkligt: idén att skärmar orsakar autism, eller att ”virtuell autism” är ett eget tillstånd som läkare kan diagnostisera. Det är ett uttryck, inte en diagnos. Ingen studie har visat någotdera. Autism är livslångt och i hög grad ärftligt, och barn med autism är hela människor, inte skadade.
Vad som är verkligt: vissa små barn som tillbringar större delen av sin vakna tid med skärmar visar tecken som liknar autism (de tittar inte upp, reagerar inte på sitt namn, har få ord). Och vissa familjer berättar att de tecknen avtar när skärmarna stängs av och dagarna fylls med människor igen. De publicerade rapporterna är små: en pilotstudie med nio små barn i USA, fallserier från Iran och Pakistan och kliniska beskrivningar från Frankrike. Ingen av dem hade den sortens jämförelsegrupp som skulle kunna bevisa att det var skärmarna som gjorde skillnaden. Barn förändras dessutom snabbt i den här åldern, av många skäl.
Så uttrycket pekar på en verklig fråga som vetenskapen ännu inte har besvarat. Det som är klarlagt är att bebisar lär sig språk av människor som svarar dem, och att hälsomyndigheter från Världshälsoorganisationen till den brittiska regeringen nu råder till inga skärmar, eller nästan inga, för barn under två år.
Om ditt barn visar de här tecknen, vänta inte på att få veta vilken förklaring som stämmer. Ta bort skärmarna och be om en utredning. Att ta bort skärmarna kostar ingenting; i USA är en utredning inom programmet för tidiga insatser kostnadsfri för barn under tre år, och i många andra länder täcks kostnaden.
Skrivet med hjälp av AI och kontrollerat mot de angivna källorna.
Allmän information, inte medicinsk rådgivning. Om du är orolig för ditt barn, prata med barnets läkare.